Gästskribent Pernilla Irewährn: En annorlunda swimrunsommar

0
434

Pernilla Ihrewärn är en hårt satsande swimrunners med högt satta mål och ett pannben som få. Nedan kan ni läsa om hennes tankar och upplevelser kring en minst sagt ”Annorlunda Swimrun sommar”

Redan tidigt i våras stod det klart att många av sommarens Swimrun tävlingar skulle bli inställda eller flyttade till nästa år. Säsongen såg ut att bli knapp på evenemang och möjligheter att tävla eller chanser att träffa andra swimrunners. Men med så mycket annat så, när något försvinner kommer det något annat istället.

Jag vet inte om initiativen alltid funnits där eller om det har varit lättare att hitta dem nu när kalendern inte fyllts med tävlingar men denna sommar har för mig upptagits av många nya aktiviteter, tillställningar, initiativ men framförallt nya möten och bekantskaper och jag tänkte passa på att dela med mig av tre av min sommars Swimrunäventyr.

Härön runt 20 juli

Tidigt på morgonen den 20 juli packades simväskan för att möta upp 4 vänner för gemensam färd till Kyrkesund på Tjörn, norr om Göteborg där färjan skulle ta oss över till Härön. Resan över så kort att vi skulle lika gärna kunnat simma men vi sparade oss och mötte upp de andra simmarna (ca 25 st) på Härön. Vädret var lite halvmulet men skulle spricka upp under förmiddagen och blåsten hade tilltagit under morgonen. Mycket huvudbry och diskussioner om klädval inför 11 km i havet föregick därför själva simningen. Hel våtdräkt kändes givet men sen var vi lite olika oroliga för att bli nedkylda. Vissa hade underställ under sina våtdräkter, andra hade neoprenstrumpor och handskar  men även neoprenhuvor. Arrangör för eventet var Christer Abrahamsson som innan starten gick igenom kartan så att vi inte skulle simma vilse (vilket visade sig vara lättare än man kan tro när man bara skall simma runt en ö) Christer förklarade att vi skulle börja turen i motströms vatten sedan svänga av mot lite mer öppet vatten med mer och mer vågor för att sedan sista biten få simma medströms. Det skulle bjudas på två stopp med banan, vatten och nötter efter vägen. En följebåt skulle gå med oss hela vägen runt för att säkra upp att vi alla kom i mål.

Klockan blev snart 8.00 och vi hoppade i det kalla vattnet. Vi var några stycken som bestämt att vi skulle hänga ihop runt ön men redan efter några hundra meter kändes det hopplöst svårt. Man fick börja med att försöka undvika manetrarna och kryssandet och strömmen samt alla deltagare gjorde det svårt att hålla koll på varandra i vattnet. Givetvis hade vi bojar men nästan alla hade samma färger på bojarna så var det svårt att veta vem som var vem i vattnet. Ganska snart tunnade fältet ut sig och jag simmade på. Från att ha simmat första kilometrarna i relativt lugnt vatten började vågorna tillta och till första depåstoppet hade det hunnit bli lite vågigt. Tog mig snabbt upp. Åt en banan och lite vatten men kände direkt att jag började frysa när pulsen gick ner så försökte göra pausen så kort som möjligt för att inte bli nedkyld. Jag såg heller inte några av mina vänner som jag skulle hålla ihop med så bestämde mig för att hoppa i vattnet och fortsätta mot nästa depå. Nu skulle simningen gå över öppet vatten förbi lite kobbar och liksom över en halvmåneformad del av ön. Efter att ha simmat några minuter var alla borta. Jag så ingen. Vågorna var höga så jag försökte titta efter rosa eller gula bojar när jag var uppe på toppen med en våg och efter några försök kunde jag se några andra simmare långt bakom till vänster om mig och två bojar längre bort till höger. Jag fortsatte i min bana en längre stund utan att veta om jag höll mig på bra kurs eller om jag tagit ut svängen lite för mycket runt berget. Nu såg jag ingen längre inte ens de bojarna till höger. Ingen idé att stanna för vågorna gick så höga att det inte gick att se något ändå. Bara att fortsätta framåt. Helt plötsligt blir jag genskjuten av två gula bojar som också simmat lite ur kurs men som hamnat på samma plats som jag. De är starka simmare så jag försöker hänga med till nästa depå men samma sak vid denna depå. Så fort jag stannar blir jag kall så jag har ett snabbt stopp, men de gula bojarna har redan hoppat i. Jag vill inte släppa iväg dem för långt för då blir jag ensam igen. De tog dock ett ännu kortare stopp än jag och är redan ett hundratal meter bort när jag hoppar i men jag ser dem fortfarande. Simmar ut ur den skyddade viken där stoppet var och rundar en bergskant. Mina glasögon har börjat imma igen och får väldigt svårt att se. Simmar mot följebåten och ropar ”Vart skall jag?” ”-Nu är det bara att följa berget”, får jag som svar men då det är berg lite överallt och glasögonen är helt igenimmade får jag ropa tillbaka ”Vilket berg?” och får till svar ”-Det högra”. Försöker göra rent glasögonen men ju mer jag försöker skölja dem desto värre blir det. Alla gråa berg liksom flyter ihop framför mig så jag lägger sig så nära det högra berget som möjligt och stryker längs med bergskanten.

Vågorna går höga och kallsuparna avlöser varandra men snart börjar det bli grundare och kan jag känna att jag glider med vattnet istället för att kämpa mot det. Medströmssträckan har kommit. Oj, oj detta var riktigt gött. Efter tag börja det komma bryggor och båtar. Människor står på berget och på bryggorna och applåderar och skriker heja, heja. Även solen börja nu pressa undan molnen och jag bara glider fram. Kostar på mig några tack och vinkningar till människorna på bergen och bryggorna och tänker att jag har det rätt bra ändå. Axlarna börjar dock bli lite ömma så jag är ganska nöjd när jag ser färjeläget och vet att jag snart är i mål. De gula bojarna framför mig har precis kommit fram och börjat ta av sig våtdräkterna och vi hinner prata lite. Jag tar mig upp och försöker få på mig varma kläder men är ändå rejält kall. Under tiden jag byter om kommer det fram en kvinna till mig med två små tjejer. Hon förklarar att hon och barnen följt mig en stund efter berget där jag legat och simmat helt själv. Hennes ena flicka hade frågat henne om man som tjej kunde göra en så här grej; simma i stora vågor helt själv. Och när dem sett mig komma simmande hade mamman sagt ”-Titta där! Där ser ni, man kan göra precis det man vill oavsett om man är tjej eller kille” Hon avslutade med att tacka mig för att jag inspirerat hennes döttrar. Jag blev jätteglad över att jag lyckats ingjuta mod till barnen men också jätteglad över att hon faktiskt sa det till mig. Här hade jag legat och plaskat runt i tre timmar nästan hela vägen utan sällskap. Kämpat mot vågor, köld och brännmaneter men också tittat på alger, snäckor och musslor i fantastiskt härligt klart vatten. Ett litet lyckorus infann sig och det kändes som om jag vunnit något.

Jag hoppas att detta träningslopp permanentas och blir av nästa sommar och många somrar framöver för det var verkligen en fantastisk upplevelse.

Billdal Swimrun 29 juli

Denna sommar föddes en ny tävling som i skrivande stund hunnit genomföras vid två tillfällen under sommaren. Det första tillfället kunde jag tyvärr inte deltaga men den andra gången, dvs den 29 juli hade jag en startplats. På grund av rådande situation är tävlingen givetvis anpassad och endast 50 exklusiva startplatser finns att boka. (Och de har tagit slut blixtsnabbt vid släppet). Tävlingen anordnas på kvällen mitt i vecka och är tänkt att genomföras 1ggr i månaden under sommarmånaderna och består av samma bana på ca 8 km swimrun. Tävlingen genomförs i Billdals skärgård utanför Göteborg och har, trots samma bansträckning vid alla tillfällena, visat sig kunna bjuda på väldigt olika upplevelser beroende på väder. Den 29 juli var det 14+grader och rejält blåsigt. 30 s/m i byarna och uppmätta våghöjder på 2 m. Blåsten var en riktig utmaning, inte bara i vattnet, utan även på klipplöpningen där man ibland kastades åt sidan så kraftigt att man nästan trillade tillbaka i vattnet. Många gånger var det också svårt att andas när så mycket luft antingen pressas mot dig eller snabbt blåser från dig men 50 swimrunners kämpade sig i mål under kvällen. Trots utmaningen med vädret kändes banan helt säker att genomföra då det fanns följebåtar och gott om frivilliga funktionärer på klipporna. Som ovan klipplöpare sög dessa partier musten ur mina ben så när den lite mer flacka sträckan på grus och asfalt äntligen kom var jag helt stum och lyckades till slut jogga mig fram till sista simmet som var en riktig befrielse innan upploppet till mål. Med stort engagemang och hjärta har arrangörerna för Billdal Swimrun på kort tid lyckats att skapa en superfin, attraktiv tävling där man måste hänga på låset för att få plats men där man också har möjlighet att köra banan flera gånger under en säsong för att försöka slå sitt eget PB. Grattis till bra första tävlingssäsong Billdal Swimrun!

Foto: Billdal Swimrun

Envol Trainingcamp Sandhamn –Utö  8-9 augusti

Mitt egna personliga mål för denna säsong var att vara med på några ÖtillÖ-kvaltävlingar och merit tävlingar för att tillsammans med min teammate Marina Andersson (TEAMSET2GO)  försöka kvala eller ta oss vidare på poäng till ÖtillÖ WC som går mellan Sandhamn till Utö i slutet på sommaren. Då många av säsongens tävlingar blev inställda och flyttade såg det länge osäkert ut om ÖtillÖ WC skulle kunna bli av i år och till slut kom beskedet att tävlingen genomförs igen 2021. Men skam den som ger sig. Kan man inte kvala men vill köra banan i år så får man väl göra det ändå. Ungefär så resonerade vi när vi beslutade att haka på en träningshelg som Envol Swimrun arrangerade. Vi skulle köra banan men inte under press och tävlingsstress utan i lite mer behagligt tempo under två dagar istället för en.

Foto Catarina Axelsson

Hela arrangemanget och de två dagarna på banan var helt fantastiska. Helgen 8-9 aug kom sommaren tillbaka på riktigt och vi hade 25+ grader och Östersjön låg som en spegel. Ca 20 personer hade valt att genomföra träningshelgen och deltagarna var allt ifrån de som aldrig kört banan till de som var riktigt rutinerade. En jättebra mix för oss och en möjlighet att utforska banan och plocka upp en del tips.

Foto Catarina Axelsson

Dag 1 tog vi oss lite mindre än halva banan. Några lite längre löpningar på grusvägar kändes tuffa under förmiddagen men framåt eftermiddagen stannade vi för dagen och sparade några kortare simpassager till dag 2 på grund av att de var väldigt trafikerade. Många av Stockholms båtägare ville ut i skärgården under lördagseftermiddagen och njuta av det sköna vädret. Att ta dessa passager på söndagsmorgonen kändes säkrare men samtidigt gjorde det mig ganska nervös över hur tuff dag 2 skulle bli. Jag visste att vi hade banans näst längsta simning kvar men framförallt den längsta löpningen ca 20km som vi skulle pricka in under dygnets varmaste timmar. Trots en lite längre dag 2 med både långsim och långlöp visade det sig bli en riktigt bra dag. Nu hade kroppen liksom vant sig under gårdagen att kämpa på under en längre tid och då jag frös lite efter simningarna dag 1 led jag inte alls av kylan i vattnet dag 2.

Foto Catarina Axelsson

För att förbereda mig lite för den här helgen hade jag tittat lite på filmklipp från tävlingen. Försökt att skapa mig en uppfattning av underlag och terräng. Men även om jag tittat på filmsekvenser över tävlingen så slogs jag av hur mångfacetterad banan var. Det var grusvägar och asfalt. Men också mycket trail och helt obanade passager. Det var klipplöpningar med både långa och korta simningar i stilla och strömt vatten. En bana som innehöll det mesta kan man säga! Det enda som fattades var brännmanetrar, vilket var otroligt skönt att slippa tänka på. Detta blev en helg som jag kommer njuta av länge och med helt nya swimrun kompisar öppnar sig mer och fler framtida Swimrun äventyr.

Nu hoppas jag att dessa och andra nya initiativ i Swimrunsporten överlever vintern och kommer tillbaka även nästa sommar och att dessa nya event ger uppslag till ännu fler spännande idéer som förflyttar gränser och som inspirerar folk att komma ut och röra sig i naturen.

Må gott / Pernilla Irewährn

Vi på AlltOmSwimrun tackar Pernilla och önskar henne lycka till i satsningen mot ÖtillÖ WC. 

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here