Intervju med Jan, Sickla swimrun-Janne, Nilsson

0
492

I framförallt 08a lands swimrun-värld är Jan, alias Sickla swimrun-Janne, Nilsson en välkänd profil. Ser du honom inte springandes i våtdräkt så ser du honom antingen trampandes på sin lastcykel, hejande på andra swimrunners någonstans eller masserandes. Och varje tisdag strax före kl. 18 från sen vår till sen höst, eller tidig sommar till tidig vinter beroende på hur man ser det, så hittar man honom på verandan i huset nedanför Hammarbybacken i Stockholm för att samla ihop och starta hela Sickla swimrun-gänget. Men vem är denne man med sitt smittande skratt, yviga skägg och (verkar det som) ständigt glada humör? Allt om swimrun stämde träff med honom på café Ma Baker i Kärrtorp för att ta reda på lite mer om denne eldsjäl.

Berätta lite om din bakgrund. Vad du jobbar med och  idrottslig erfarenhet.

– Sedan 1999 har jag haft eget företag, MuskelVerket där jag jobbar med massage på företag. Något som jag inte alls planerat för utan det bara blev så. Från början är jag nämligen civilingenjör i mekanik men under en rörig period  i livet fick jag samtidigt ont i ryggen och var hos en kiropraktor, eller om det var en naprapat, och tyckte det verkade intressant. Att studera till ett sådant yrke var dock inte aktuellt men så kom jag på att massör verkade skoj. Så jag satsade och gick ett halvår på Axelssons, fick direkt uppdrag på Ericsson och sen har det liksom rullat på, berättar han.
Under sex år bodde Janne i Rättvik, ”det var kärleken” förklarar han, men 2008 flyttade han tillbaka till Stockholm och bor nu i Kärrtorp, bara några kilometer från Hammarbybacken och Sicklasjön.
– Rent idrottsligt så var jag en lat jävel i skolan. Fick t.o.m streck i gympan under åttonde klass, säger han och skrattar.
– Jag fejkade mig till ett intyg om att jag hade ont i foten för att jag skulle slippa. Gympa på den tiden var det samma som tvång och en massa bollsporter. Något jag inte tycker är kul. Men jag var egentligen ganska fysiskt aktiv. Bl.a var jag med i scouterna, cyklade en massa och vi var ett gäng som spelade undervattens-rugby. Det där tog en massa tid för bassängen låg på andra sidan stan och tunnelbanan var enda färdmedlet, förklarar han.
Så där åkte de. Fram och tillbaka. Flera gånger i veckan. För att träna. Så särskilt lat verkar han ändå inte ha varit. Gympan var helt enkelt bara ”fel”. Vatten har alltid varit Jannes element och han kommer inte ens ihåg när han lärde sig simma för det var ”så längesedan”.
– Jag gillar att vara under vattnet så mycket att när jag och Cecilia firade fem år tillsammans så gjorde vi det med snorkling i Lysekil.
-Jag har aldrig springa men som scout var man ju liksom tvungen att kunna det. Jag och en kompis tävlade t.o.m i 5-kamp. En gren som nu för tiden har SM-status och innebär hinderbana, nattorientering, naturkännedom, surrning/livlina och eldning.  Men jag kan inte minnas att jag någonsin sprang ”planerat” förrän jag gjorde lumpen. Där tyckte jag det var jättekul! Någon gång då köpte jag även den där boken ”The complete book of running” av J. Fixx men jag hade inga direkta mål. Jag bara sprang, berättar han.
Och cyklade. Alltid. Överallt.
-Men det var ingen som sa det var någon idrott, säger han och skrattar.
Med åren har han klarat av hela tre Ironman. En distans som han från början tyckte verkade helt omöjligt men som han efter sin första helt tappade respekt för.
-Jag minns att jag såg ett träningsprogram av Jonas Colting och jag tänkte att så där mycket kan jag aldrig träna.
Vilket han heller inte gjorde. Ändå grejade han sin första på 13.40 och sin andra på 14.58. Den andra gjorde jag lite som experiment för att se hur lite man kan träna men ändå klara att genomföra det. Och det är skamligt lite! Men det gick förstås inte så snabbt.
2016 gjorde han ett lite mer seriöst försök på en ”riktig” Ironman (innan hette det nämligen ”Kalmar triathlon”) och tränade mer än någonsin och framförallt  mer strukturerat och gjorde avancerade fys-tester. Tiden blev 12.30.
-Jag blev jättebesviken. Trodde jag skulle klara bättre. Skyller på att min sadelstolpe satt för dåligt fast och hade sjunkit 5-6 centimeter innan jag var klar så benen var helt döda. Plus att magen var helt kass, säger han med ett snett leende.

Hur kom du in på swimrun?

-Jag har alltid gillat multisport även om jag också tyckt det varit galet. Under några år masserade jag multisportare och knådade ett litet gäng som hette Team Tengai. Jag var även massör åt triathlon-landslaget med Colting & co. Bl.a på förlägret till Triathlon-VM i Säter 2004, en massa olika tävlingar och sen även på VM i Holland 2008. Det tog dock slut sen men i dessa sammanhang fick jag även höra talas om Ö till Ö. Tyckte det verkade helt galet och absolut inget jag skulle göra, säger han och himlar med ögonen.
Men vi vet ju alla hur det kan gå om man en gång ”råkar” testa swimrun.
-Jag hade en kund på ett företag som skulle köra Utö swimrun men vars partner var skadad. Det var långa banan för detta var före ”sprintens” tid. Så jag ställde upp. Vi var sjukt nervösa för kylan och jag köpte en dykarmössa med front-snorkel för att klara av det hela. Det där behövdes aldrig men vi kom inte i mål ändå för jag fick allergi + att det var omöjligt att springa i min plötsligt krympta sim-våtdräkt. Haha.
Och alla som testat vet att köra swimrun i en simdräkt inte är att rekommendera. Särskilt inte en krympt. Efter det har Janne både köpt swimrun-dräkt och kommit i mål på andra lopp. Dock inte Utö. Kanske helt enkelt för att han inte verkar tycka tävlandet är en så viktig grej.
-Jag tycker det är roligast att träna även om jag varje år kör både Siljan runt och Gotland 360.
-Och jag skulle nog egentligen vilja köra ÖtillÖ om det inte vore för att det där med snabbhet inte riktigt är min styrka. Ännu.

Hur länge har du kört Sickla Swimrun och hur kom det sig att du började?

-Från början var det Petter och Jojje som 2014 drog i gång det hela som en sponsor-grej inför Utö. Jag tyckte det var skitskoj att få bada med skorna på! Första gången var det nog 40 personer men sen glesnade det ut. Jag var dock flitig så när Jojje frågade om någon kunde hjälpa till även efter Utö så sa jag ja. Folk hade ändå börjat fråga mig en massa eftersom jag alltid var där. Sen tog jag över helt och har fortsatt.

-Jag gillar känslan av enkelheten med swimrun. Med åren har jag skalat bort mer och mer prylar och kör så minimalistiskt som det bara går så numera har jag bara våtdräkt, badmössa (för att hålla håret på plats) och skor. Inga goggles, inga flythjälpmedel, inga paddlar eller andra attiraljer.

För vem är Sickla swimrun?

-Alla! Banan och reglerna är enkla. Det är ingen köttig bana utan vem som helst ska kunna testa oavsett om man går och kör bröstsim eller springer skitsnabbt och crawlar. Vi börjar samtidigt och efter en timme måste sista varvet vara påbörjat. Den som är sist lämnas aldrig ensam. De som är först klarar ju sig liksom alltid. Efteråt hänger vi på verandan en stund och snackar. Inga konstigheter.

 Du gör ju detta helt gratis. Varför och vad är din drivkraft?

– Dels gör det att då måste jag själv träna. Haha. Men framförallt tycker jag det är jättekul och lite reklam blir det kanske för Muskelverket men f.ö har jag inga som helst sponsorer eller ens några framtidsplaner. Det är mest andra som har men jag vill ha det som det är. Egentligen är ju swimrun, som träningsform hos Sickla swimrun, alldeles perfekt för den som behöver öka sin dagliga aktivitet. Korta sträckor med löpning och däremellan får man jobba med överkroppen under simdelen. Det borde locka fler till att komma ut och röra på sig. det är inte så jobbigt! Du behöver bara springa cirka 600 meter åt gången.

Hur länge kommer ni hålla på i år?
-Vem vet. Vi började lite senare i år men absolut september ut. Ett år höll vi på ända till november. Det är lite mysigt att köra med pannlampa, avslutar han.

Tack Janne för intervjun och hoppas du fortsätter med detta! För er som bor i 08a land och vill testa så är det bara att dyka upp tisdagar kl 18.