[:sv]Gästkrönikör – Elin Lilja. Hur blev du en sådan som gör Ironman´s?[:]

0
2096

[:sv]Hur blev du `sån´?

 

Den frågan har jag fått besvara flertalet gånger under de senaste åren.

– En sådan?

– Ja, som håller på och springer extremlopp, simmar i hav och gör sådana där Ironman?

 

Ett enkelt svar, jag träffade min sambo, Jonas Colting.

Då, 2010 visste jag att det fanns något som hette triathlon men hade inte en aning om vad det var för något.

Jag råkade säga till Jonas på någon av våra första dejter att jag skulle vilja springa Göteborgsvarvet någon gång i livet. Det var det extrema jag visste om. Då sprang jag inte alls och hade inte gjort sedan skolidrotten.

Samma år sprang jag Göteborgsvarvet. 4 månader efter att jag tog mina första löpsteg. Jag kom i mål på 1:55 och var supernöjd och fastnade direkt för allt vad det innebär att deltaga i lopp. Stämningen, medtävlare, musik, nummerlapp, linimentdoft, förväntningar, nervositet, medalj…

 

Jag blev en `sån`.

Vad hände sen? Från Göteborgsvarvet 2010 till Ironman World Championship Kona, Hawaii 2017? (4km simning + 18mil cykel + 42km löpning)

Hur?

Det är många faktorer. Framförallt är det min personlighet som gör att jag älskar utmaningar, älskar att ta i. Älskar att vara utomhus, känna mig stark, känna mig frisk, vara pigg, vara trött och känna pirr i magen.

En´ sån´ har vuxit fram.

Det var inget jag bestämde mig för att bli.

Jag sprang som sagt mitt första konditionslopp 2010. Året efter sprang jag Göteborgsvarvet igen och 2013 sprang jag mitt första maraton i Stockholm på tiden 3:27.

Samma år, 2013 genomförde jag En svensk klassiker och lärde mig crawla inför Vansbrosimningen. Jag testade min första triathlontävling samma sommar, Lyrestad Olympisk distans.

På sensommaren deltog jag i min första Swimruntävling, Ångaloppet.

2014–2016 har mitt deltagande i konditionslopp varit intensivt.

Mängder av Swimrunlopp, Triathlontävlingar, terränglöpningar, maratons, 6-timmars, open water, aquathlon osv…

 

Jag har vunnit och jag har kommit sist.

Jag älskar att vara med. Att känna pirret. Att testa mina gränser. Att ta ut mig. Att gå i mål. Att få medalj. Att överträffa mina egna förväntningar och utvecklas.  Att dela glädjen med alla medtävlare.

 

Att deltaga i lopp ger mig mer energi än vad det tar även om jag många gånger testat mina gränser riktigt hårt.

 

Det är genom intryck, Youtube-klipp, upplevelser, människor som inspirerat. Familj och vänner som stöttat och hejat på samt att jag är nyfiken som gjort att jag blev en `sån´.

 

Man blir som man umgås.

 Genom att omge sig med människor som gör och kan, ser man att det är möjligt.

Kan jag kan du. Kan hon/han kan jag.

Inför de tuffa utmaningarna blir det färre personer omkring en. Jag har fått kommentarer som , – Det är inte hälsosamt att hålla på så. – Det är inte normalt.

Men vet ni?!

If It were easy, everyone would do it!

 

Många bäckar små. Alla vägar leder till Rom.

Mina hundpromenader som är en orubblig daglig rörelse 1-2 timmar årets alla dagar skall inte underskattas. Det är rörelse jag inte tänker på men som ger mig tid att analysera, filosofera och meditera.

Jag går oftast i tuff terräng och har skapat en stabil grundstyrka och uthållighet genom detta under många års tid.

Jag jobbar på restaurang. Jag går och står 6-12 timmar om dagen fem dagar i veckan. Stegräknare har visar att jag går 5-10km varje arbetspass. Detta med många lyft och trappor som extra krydda. Detta är inget jag tänkt på men som gett mig en enorm uthållighet och ork att ´vara på benen´.

Du blir bra på det du tränar men underskatta inte vardagsmotionen och ju mer du gör ju mer orkar du göra.


Våga.

Vad är det värsta som kan hända?

Om du inte testar vet du inte om det kanske går? (ibland kan det funka bara man håller tummarna)

Mina lyckade framsteg hade aldrig kommit om jag inte hade testat.

Går det så går det. Går det inte så har jag lärt mig något.

Att våga är att Vinna!

Våga lyssna på goda råd, ta girigt emot andras erfarenheter. Alla andra har också varit nybörjare och våga tro på andras välvilja. Våga tro på att omgivningen vill se dig lyckas.

 

Släpp prestigen.

Negativa tankar och känslor tror jag hänger samman med prestige.

Lita på att du känner dig själv bäst och vet dina egna förmågor och styrkor.

Låt inte en dålig dag, dum kommentar eller andras förväntningar rubba på det du vet.

Ingen känner dig eller vet vad du kan och går för bättre än just Du.

Do it for you.

 

Ha kul.

Det är trots allt det viktigaste. Allt kan inte vara roligt jämt, men det finns något som är kul med allt.

Ibland är det bästa med ett träningspass eller tävling att bli klar och att komma i mål. Ibland är det förberedelserna och uppladdningen det bästa.

För mig är tillfredställelsen att ha gjort det man kunde just där och då alltid kul.

Ibland är det att slå personbästa eller placera sig bra.

It´s not going to be easy, It´s going to be worth it!

 

Ha tråkigt.

Det är svårt att uppskatta de starka, pigga, snabba och lyckade passen, tävlingarna och dagarna om man inte haft de dåliga, motvalsande och tunga upplevelserna.

Och kom ihåg, det är i motvind drakar lyfter!

 

Ha ett varför.

Mitt största varför är att jag är nyfiken.

Jag får pirr i magen på tanken hur det känns att gå över sin gräns, att övervinna rädsla, att göra det omöjliga, att klara en utmaning.

Jag är för nyfiken på att känna känslan att gå i mål på en Ironman för att inte göra det.

Och att ha mål genomförda är en långlivad känsla.

Gjort är gjort och kan inte tas tillbaka.

I Am an Ironman World Champinship Finisher – Forever!

 

 

 

 

 

 

 [:]