Vi snackar lite med Jojje Borssén.

0
1027

Jojje Borssén. Utöver swimrun och Ironmantävlingar är detta en kille som brinner för en bättre hälsa och aktivare livsstil. Han driver podden unika människor , han driver Vitamin Manager. Tillsammans med Colting  coachar han triatleter, bland annat!


Tjenare. För de som inte vet, vem är du?
Jag har tränat hela livet och testat i princip alla idrotter som finns. Från bågskytte till ha
ndboll. Fastnade lite längre i tennisen och basketen. Tennisen var fantastisk kul och den har jag återvänt till nu efter jag gjort klart Ironman Hawaii. Basket spelade jag i division 1 som junior men hade upproriska problem med tränaren. Jag är lite sugen på att hitta ett ”gubbliga” att spela framöver. Kan sakna ”team-känslan”.

Jag är väldigt glad att jag testat så många idrotter och att jag växte upp i en liten stad där allt fanns tillgängligt. Idrotten var en väldigt viktig del av mitt liv tidigt. Utan att egentligen ha ambitioner för riksgymnasium eller elitidrott. Jag hade alltid bästa betyg i idrott och kanske såg det mer som min chans att vara duktig på något då jag inte var en lysande stjärna i skolan. Jag har alltid sett idrotten som en förlängning av mig själv. Ett sätt att uttrycka mig lära känna mig själv.

Varför just swimrun? Vad gör Swimrun till en idrott för dig?

Redan 94/95 tränade jag och min vän Oskar Träff swimrun. Men det fanns inget begrepp för den uttrycksformen då. Vi sprang och simmade mellan öarna i Oskarshamn. Endast i ett par shorts, utan simglasögon. Stora delar av den sträckan vi sprang blev sedan Blåkulla Swimrun som jag sedan fick förmånen att lägga banan till drygt 20 år senare. Det var givetvis jättekul. Jag började med att bevaka Ö till Ö genom Runner’s World TV som mitt tidigare bolag producerade åt RW. Det var de första åren av loppet och allt var väldigt grumligt minns jag. Detta måste ha varit ca. 2005? Något år efter började jag med triathlon och 2011 körde jag med Jocke Berggren första gången. Vi kom sexa. Det var en groteskt härlig upplevelse. Men då var sporten fortfarande ung och allt har ju utvecklats i rasande fart sedan dess.

Jag har kört mycket tävlingar i par. ABSA Cape Epic en gång (8 dagar = 40 timmar cykling), Andalucia Bike Race tre gånger (6 dagar = 30 timmar cykling) samt 20-tal swimrun-tävlingar. Att tävla i par är den ultimata utmaningen. Precis som att springa långpass med sin hund. Att kämpa tillsammans, att upptäcka, att uppleva äventyret. Det blir verkligen dubbelt så kul! Dessutom gillar jag att Swimrun är en utpräglad motionsidrott med stort inslag av naturupplevelse. Placeringen är ofta sekundär, det är själva upplevelsen som är i fokus. Jag tror att det har lockat många till sporten. Testar man en gång är du fast! Upplevelsen är extra ordinär allt annat man testat. Men är ett med naturen på ett unikt sätt. Ser man det i evolutionära perspektiv kanske det är ett kall i oss som vaknat till liv från vår jägar/samlarepok där vi säkerligen var tvungna att röra oss över skog och mark på detta sätt.

Du har presterat bra på flera tävlingar, vad är hemligheten bakom?

Jag är ganska ödmjuk med mina prestationer. Jag har alltid sett mig som en duktig motionär. Inget annat. Jag tycker ibland att folk kan blanda ihop mina prestationer med riktiga prestationer som proffs gör. Jag har väldigt stor respekt för elitidrottare inom triathlon, swimrun, löpning och cykling och kan väl få en viss form av prestationsångest över det. Men för att vara en motionär har jag varit lite duktig.

Under åren då min fru åkte på alpina världscupen (04-14) tränade jag 400-600 timmar per år vid sidan av mitt jobb. Det var en mycket givande tid. Jag var aldrig den som tränade mest men jag jobbade kontinuerligt under nästan 10 år! Hemligheten för mig har alltid legat i kontinuitet och repetition. Det finns olika sätt att trigga detta och på bästa sätt uppnå stadig kontinuitet och jag hittade ett bra system. Utan att bli skadad, övertränad, uttråkad eller utbränd…Det tog mig tillslut till Hawaii 2012. Sedan gjorde jag en satsning på sub 9 på Ironman men det gick inte riktigt. Hawaii var min grej, sen tog jag mentalt slut på triathlon. Då skrev jag och Jonas Colting boken och startade våra simcamps. Sedan i fjol driver vi ju också Sveriges största coachinggrupp inom triathlon. Det är nästan en större kick än att lyckas själv.

Senare började jag köra etapplopp på mountainbike. Här räknas inte heller prestationen i placeringar utan upplevelsen och vikten av att inte krasha eller skada dig. Mountainbike är ju väldigt riskfyllt jämfört med alla andra typer av konditionsidrotter. Min goda grundfysik har tagit mig igenom alla dessa lopp utan vidare problem. Jonas och jag brukar säga till våra campdeltagare:

”Alla överskattar vad de kan åstadkomma på 10 dagar och underskattar vad de kan göra på 1 år”. Det är ju något jag verkligen jobbat efter.

Berätta om dig häftigaste swimrunupplevelse!

Det finns tre stycken.

  1. Att köra Ö till Ö. Jag har gjort det två gånger. En gång för att tävla om pallplatser med den duktiga triathleten Jocke Berggren. Vi var duktiga och vältränade på den tiden. Känns som en annan värld idag. En gång med Petter. Det var mer ett stort projekt och jävligt hårt. Jag fick mitt första barn 2014 och kom lite ur synk med min träning ett tag. Plockade upp den på 30 dagar i princip och fick ordning på allt. Petter hade pannben av stål. Otroligt imponerande.
  2. Öloppet. Det finns inget lopp i Sverige som har bättre publik och inramning än det loppet. Körde det första gången i somras och det var helt magisk upplevelse. Arrangörerna har gjort helt sin egen grej och varit otroligt duktiga. Därför är det en given succé!
  3. Blåkulla Swimrun. Fick frågan att lägga banan åt organisationen Sodalitas som gjorde ett mycket bra förstaår. Det var lite nostalgiskt att tävla på hemmaplan och på samma sträcka som vi tränat på som ungdomar. Förbannat kul!

Vad kännetecknar en bra tävling? Vad är viktigast på en tävling? Banan? Antalet deltagare? Omgivningen? Mat och giveaways? Bra priser?

Arrangemanget börjar vid anmälan. Sajt, look, feel, logo, partners…Där sätter man förväntningar och ribban för vad deltagaren (kunden) förväntar sig för upplevelse. Många gör det väldigt bra idag. Några gör det med vänsterhanden. Då blir det aldrig långvarigt. Inte i dagens konkurrens. Ur kundsynvinkel så tycker jag givetvis banan är viktig och att den inte är felmarkerad eller att det strular på annat vis. Allt det andra är jag ganska ointresserad av. Jag har på sistone mer kommit att intressera mig för ekonomin för tävlingarna. Affären i tävlingar. Många tror ju att tävlingarna täljer guld året om när det i själva verket är tvärtom. Passion går före pengar. Det leder dock i längden inte till en bra produkt anser jag.

Och till sist, hur tror du att swimrunsporten ser ut om fem år?

Jag tror att sporten kommer haft sitt första dödsfall vid det laget och att det är några stora aktörer som har flera lopp på året. Ö till Ö har ju redan börjat skapa en serie och varumärken samt merit races. Det är inte omöjligt att vi har en utmanare till denna serie om några år. Precis som Challenge och Ironman. Två varumärken med lite olika inriktning. Men jag tror samtidigt att det finns många småarrangörer som kommer arrangera sina lopp med stor passion. Problemet är dock när dödsfallet kommer att säkerheten kommer stramas åt och de tävlande (konsumenten) bör börja ställa krav på organisationer att exempelvis ha HLR-utbildad personal, defilbilatorer på flera punkter på banan samt mer ambulerande räddningspersonal. Då kommer loppen bli dyrare (med all rätt) samt loppen kommer behöva bli mer kalkylerande och ekonomiska.

Jag tror trackingutrustningen kommer vara obligatorisk på loppen samt någon form av kommunikationsutrustning på lagen. Exempelvis intervjuade jag Christian Dybeck för några veckor sedan om hans hjärtstopp på målrakan i Ångaloppet. Han fick hjälp direkt pga att det hände där och då. Hade det hänt 30 minuter tidigare långt ute på banan hade dött. Med all säkerhet. Det krävdes två personer i 20 minuter att utöva HLR och de var dessutom utbildade inom sjukvården! Snacka om close call!

Säkerheten är den största pucken för arrangörerna att lösa i framtiden. Allt annat är bara bonus.

 

Lär känna Jojje mer på hans hemsida: https://jojjeborssen.com/